Livet på Nytomta
Livet på gården har i generationer präglats av skaparkraft, hantverksskicklighet och en djup vördnad för det vackra i vardagen. På Nytomta samsades hushållsarbete, djurhållning och hantverk i en levande gårdsmiljö där varje syssla hade sin givna plats i det dagliga livet.
Familjen Eriksson på Nytomta
Ola och Christina flyttade med sina fyra barn, Hanna, Ingeborg, Herman och Agnes till Nytomta åren 1896–97 där de byggt ett hus för sin stora familj. De var glada att få en egen gård efter att ha bott många år i ett enda rum i Olas föräldrahem, Haget, som låg vid det som i dag är Rackstadmuseet. (Huset finns kvar och är i dag entré och kafé till Rackstadmuseet.)
På gården uppfördes även en ladugård med plats för fyra till fem kor, kalvar, grisar och höns, samt ett stall för hästen. Jordbruket var en viktig del av familjens försörjning, med många munnar att mätta. Till Nytomta hörde åkermark där man odlade säd och slog gräs som torkades till djurfoder.
Ola var ornamentsbildhuggare – en specialutbildad snickare som utförde ornament och dekorationer på exklusiva möbler. Till en början arbetade han tillsammans med sina bröder på Bröderna Erikssons Möbelverkstad för att senare ta sig an egna uppdrag här på Nytomta. Christina skötte den stora familjens hushåll, gårdens jordbruk och var en skicklig väverska.
På Nytomta föddes ytterligare två barn, Malin och Kersti. Alla fem döttrar lärde sig att väva, och under sommarhalvåret sattes flera vävar upp samtidigt. Släktingar samlades på gården och arbetade tillsammans i vävstugan. Familjen hade nära kontakter med många konstnärer, och när modeller behövdes till olika konstverk fick ofta barnen Eriksson stå modell. Särskilt Olas bror, skulptören Christian Eriksson, använde gärna sina brorsbarn som förebilder till skulpturgrupper som i dag finns bland annat i Stockholm.
Läs mer om Nytomtas historia – ett rikt arv av konsthantverk.