Gårdens historia

På Nytomta finns ett rikt arv av konsthantverk samlat. Flera konstnärer, väverskor och snickare har bidragit med sina alster. Här kan du läsa om familjen Eriksson som byggt upp gården och traditionen.

Historia

Erik Olsson (1825 – 1904), som var Olof Erikssons äldste son, tog över Nytomta efter sin far. Han arbetade som snickare och gifte sig med Stina Olsdotter (1821 – 1898) från Bålgård.

I början av 1850-talet flyttade Erik med sin familj från Nytomta till det hus i Haget som nu är Rackstadmuseets entrébyggnad. Han tog då med sig boningshuset från Nytomta och använde den som snickarverkstad. Det var där hans söner, möbelsnickarbröderna Ola, Elis, Christian och Karl blev upplärda.

Bröderna Erikssons möbelverkstad 

Erik skickade ut sina söner på gesällvandringar i Europa. Efter tio år kom de tillbaka till Taserud och tog över faderns möbelsnickeri 1891. Ola var ornamentbildhuggare och kontorschef, Elis var kassör och försäljareChristian, som vidareutbildat sig till skulptör i Paris, stod för formgivning och förmedlade kontakter med tidens ledande arkitekter. Karl blev konstruktör och specialiserad på intarsia. Christian ritade och lät bygga sin ateljé och bostad Oppstuhage medan han ännu bodde kvar i Frankrike.1896 kunde han flytta in med sin franska fru i ett kontinentalt inspirerat hem fyllt av vackra detaljer i tidens tecken. 

Brödernas verkstad var också den första i Sverige att ta emot kvinnliga lärlingar. Tack vare Christian blev vännen Viggo Johansens dotter Nanna Sveriges första kvinnliga snickargesäll medan hon bodde hos Ola och Christin på Nytomta. 

Gustav och Maja Fjaestad hyrde ateljén Oppstuhage 

Familjen Eriksson bodde några år i huset, men eftersom Christians viktigaste uppdragsgivare fanns på andra håll i landet flyttade han till Stockholm och hyrde ut ateljén till konstnärsparet Gustaf och Maja Fjæstad, som nygifta kom till Oppstuhage sommaren 1898.  

Genom åren har flera konstnärer bott i huset, stannat kvar i trakten och så småningom kallats Rackstadkolonien. Christian sålde Oppstuhage till sin kusin Ellen Persson 1918 men besökte ofta Taserud. En period var ateljén i privat ägo, men övergick 1946 till Arvika kommun. 1951 invigdes Christian Erikssons minnesgård.  

Trä och textil på Nytomta 

Ola Eriksson, som var ornamentbildhuggare, var delägare i Bröderna Erikssons möbelverkstad till och med 1905. Därefter titulerade han sig hemmansägare, men fortsatte med egen verksamhet på Nytomta dit han flyttat med sin fru och deras fyra barn. Olas dotter Hanna (1887 – 1989) utbildade sig till konstväverska och bodde under större delen av sitt liv kvar i hemmet. Hennes vackra textilier samsas med färgsättning och dekor av konstnärinnan Maja Fjæstad i en jugendinteriör som har stått nästan orörd över hundra år. På Nytomta föddes ytterligare två barn, Malin och Kersti.  

Ett exempel på Olas arbeten är den väldiga möbeln i Thielska Galleriet, Stockholm.

Olas fru Christina ansvarade för barn, hushåll och djur, men vävde också gårdens textilier. Barnen präglades av arbetsglädje, humor och det stora intresse för kultur som gick i arv i generationer.

Dottern Hanna förblev ogift. Efter att hon utbildat sig till gobelängväverska i Stockholm blev hon vävlärarinna vid Ingesunds Folkhögskola i Arvika.  

När Ola Eriksson avlidit år 1942 och Christina år 1959 bodde Hanna kvar på Nytomta som hon skötte och bevarade väl så länge så länge hon levde. 

Hemmanet Taserud och gården Nytomta och Haget

Taserud blev under andra hälften av 1900-talet ett med Arvikas sammanhängande villaområde. Tidigare var Taserud ett hemman vid landsvägen mellan Norge och Sverige, som omnämndes i skrift första gången på 1600-talet. Landsvägen mellan Karlstad och Eda-området vid gränsen mot Norge fick stor betydelse i mitten av 1600-talets då Eda skans anlades för att förhindra dansk-norska anfall från väster. Hemmanet Taserud delades upp i flera gårdar under 1600-talet och Nytomta är en av dessa.

Kungsvägen som band ihop Stockholm och Kristiania (Oslo) var avgörande när Erik Olofsson köpte till mark och etablerade möbelsnickeriet. Här passerade lärlingar på gesällvandring genom Europa, tog anställning i verkstaden en tid och förde med sig nya kunskaper. 

Släkttavla

Karta över området

Familjebild

Bakre raden fr. v.: Hanna, Ingeborg gift André. Främre raden fr. v.: Agnes,
Kersti gift Johansson och Malin gift Eriksson.