Familjen Eriksson och livet på gården

Familjen Eriksson på Nytomta (Mamma, pappa och sex barn)

Med fantasins hjälp kan man föreställa sig livet på Nytomta en vårdag då familjen Eriksson bodde här. Småbarnen springer runt på gräsmattan och leker tafatt medan de äldre barnen sitter inne och gör sina läxor. Från snickarstugan hörs hammarslag och i ladugården råmar korna eftersom det snart är dags att mjölka. Mamma Christina går ut till hönsgården och ropar: ”typpera, typpera, typpera!” samtidigt som hon kastar ut korn till hönsen. På ladugårdsbacken står en liten bur med gula kycklingar som piper.

Christina och Ola flyttade med sina fyra barn, Hanna, Ingeborg, Herman och Agnes till Nytomta 1896-97 där de byggt ett hus för sin stora familj. De var glada att få en egen gård efter att ha bott i många år i ett enda rum i Olas föräldrahem, Haget. Det låg uppe vid det som idag är Rackstadmuseet. Huset finns kvar och är nu Rackstadsmuseets entré och kafé.

Här på Nytomta fick familjen bättre plats. Ola och Christina byggde också en ladugård för fyra-fem kor, kalvar, grisar och höns och ett stall för hästen. Jordbruk var viktigt för familjens försörjning med många munnar att mätta. Till gården hörde åkermark där de kunde odla säd och slå gräs som torkades till djurfoder.
I trädgården planterade de äppelträd och bärbuskar och anlade trädgårdsland och potatisåker. Ola var ornamentsbildhuggare,
en specialutbildad snickare som gjorde ornament och dekorationer på fina möbler förr i tiden. Först arbetade Ola med sina bröder på Bröderna Erikssons möbelverkstad och sedan med egna uppdrag här på Nytomta. Christina skötte den stora familjens hushåll, gårdens jordbruk och var en skicklig väverska.

På Nytomta föddes ytterligare två barn, Malin och Kersti. Alla fem döttrarna lärde sig väva. Under sommarhalvåret sattes flera vävar upp och släktingar kom hit och vävde tillsammans. Familjen kände många konstnärer och när de behövde modeller för sina konstverk frågade de barnen Eriksson. Särskilt Olas bror, skulptören Christian Eriksson, bad gärna sina brorsbarn att stå modell för olika skulpturgrupper som finns bland annat i Stockholm.